I ett inlägg har lantbrukaren redogjort för sin stolthet över djurhållning och betydelsen av att djuren får leva ett bra liv.

I ett inlägg har lantbrukaren redogjort för sin stolthet över djurhållning och betydelsen av att djuren får leva ett bra liv. Foto: David Altengård & Facebook

Lantbrukaren Johanna slår hål på myter om köttproduktion

"För oss är detta en livsstil och inte bara ett jobb"

BLENTARP.

Att se djur gå förlorade i sjukdom eller skadas gör ont. Men att låta dem leva ett fint liv och sedan slaktas med minsta möjliga stresspåslag är inte jobbigt. Det menar lantbrukaren Johanna Rasmusson som slår ett slag för den lokala bondens viktiga roll i samhället.

Av
André Kvist

I ett uppmärksammat inlägg på Facebook har Johanna Rasmusson givit svar på tal om köttproduktionen. Hon berättar om de bitar som är tuffa att hantera men framhäver att deras djur har flera fantastiska år och en kort men tråkig dag då de slaktas.

– Jag har mycket kontakter med människor eftersom vi säljer nötkött själva och dessa personer är intresserade av djurhållning. Det blir mycket diskussioner om dels hur vi gör, kvalitet och djurhållning. Just frågan om det är jobbigt att skicka djur på slakt är återkommande och mitt svar är nej verkligen inte!, berättar Johanna Rasmusson.

Att sända djuren på slakt är raka motsatsen, menar hon. Detta eftersom hon vet att djuren har fått mellan 700 och 1000 fantastiska dagar, bete året om och får fritt ströva på stora ytor. Sedan kommer en dag som är kort och tråkig då djuren slaktas.

Värre vore att äta anonymt kött då hon inte vetat hur djuret har behandlats, transporten eller slakten. I sådana lägen avstår Johanna helst från att äta. Många av hennes kunder vill inte se djuren innan, det känns motsägelsefullt eftersom man kan köpa en köttbit i mataffären som är helt anonym, menar hon.

– Med vetskapen om att mina djur har ett bra liv och lever som de gör känns inte svårt. Det finns inga betänkligheter med det kött vi äter hemma, tvärtom känns det lyxigt.

Johanna Rasmusson anser att slakten inte är trevlig men nödvändig och inte så dramatiserad som gemene man uppfattar den.

Johanna Rasmusson anser att slakten inte är trevlig men nödvändig och inte så dramatiserad som gemene man uppfattar den. Foto: David Altengård

I dagsläget har Johanna och hennes make drygt 160 nötdjur på Bosarps gård utanför Blentarp. Dessutom har de plats för 10 000 kycklingar. De första åren var det kämpigt att se djuren gå till slakt men hon berättar att de inte hade kunnat arbeta med detta utan just den där dåliga dagen.

I sitt uppmärksammade inlägg betonar hon att slakten inte är trevlig men inte heller så dramatisk som folk tror. Deras djur bedövas med bultpistol så hjärndöd inträffar och kort därefter sker avblodning.

– Väl på slakteriet är det en ny miljö och såklart blir djuren nervösa och stressade en kort stund. Det är fullt naturligt för ett flockdjur i en sådan situation. Jag ser det inte som skadligt eller att djuren lider, det är omöjligt att göra det stressfritt men vi kan minimera onödig stress och se till att den blir kortvarig.

Det finns andra delar av djurhållning och köttproduktion som Johanna själv tycker är jobbigt. Att förlora en nyfödd kalv och se modern i sorg. Att höra rapporter i media om fruktansvärda förhållanden och djurplågeri.

– Det finns jättemånga exempel på förfärliga förhållanden och det är vad människor kommer ihåg. I regel har vi mycket bra förhållanden i Sverige och vi som har utevistelse för våra djur året om är ett praktexempel.

Det betydelsefulla arbete som Johanna och hennes lantbrukarkollegor gör väger tungt. Det märks tydligt att hon stortrivs med arbetet och hoppas nu ytterligare förbättringar sker i Sverige och resten av världen. Samtidigt uppmanar hon att människor stödjer det lokala.

– Idag bor folk i betongdjunglar, det är ett fåtal bönder som tillhandahåller all mat. För oss är detta en livsstil och inte bara ett jobb. Det är ett kall och vi känner att vi gör något viktigt, säger Johanna Rasmusson.

Publicerad 02 November 2019 06:00