MODE. Anita Larsson visar upp en av sina favoritdräkter. Foto:Tina Nilsson
|
|
|
|
|
Häststallet blev klädmuseum
Anita Larsson älskar gamla kläder
|
HJÄRÅS. Den rågblonda flätan flyger i vinden när Anita Larsson möter Lokaltidningens utsända med sparkstötting i den gnistrande snön i Hjärås. Dagen innan var hon insnöad.
– Så är det att bo på landet, skrattar Anita.
Anita har ett enormt intresse av gamla kläder. Intresset började redan när hon var liten och fick se sin mormors brudklänning från 1910 uppe i en kista på vinden.
– Intresset för kläder och tyger har alltid funnits där. Jag sydde bland annat en egen häradsdräkt 1977. När jag sedan av en händelse fick två stycken förkläden en jul så började mitt intresse för att samla på förkläden. Sedan utvecklades det till att samla på andra dräkter, berättar hon.
Lusten av att samla på kläder gjorde snart att samlingen växte ur huset. Då fick Anita och maken Stig idén till att göra om deras gamla häststall till ett klädmuseum.
Det råder en estetisk tilltalande ordning i Anitas klädmuseum. Överallt står fina gamla klädeskistor, korgar fyllda med skor och handväskor.
I taket hänger en stege som Anita gjort om till en klädhängare. Gamla skyltdockor finns lite här och där som bär upp Anitas kreationer. Alla dockorna har ett eget namn för att göra det mer personligt.
Klänningar från slutet av 1800-talet fram till 1940-talet är de som hon själv tycker är roligast att samla på.
– Jag avskyr klänningar från 1960-talet. De hade jag ju själv på mig men skulle inte vilja ha dem nu tar jag på mig dem känner jag mig utklädd. När min man och jag flyttade hit så köpte vi allt nytt. Men sedan väcktes vårt intresse för gamla saker och vi har nästan bytt ut alla våra möbler i huset också. Nu är jag lite "plastallergisk" över lag det ska helst vara gamla saker.
Anitas hobby smittade av sig till väninnan Karin Andersson. Tillsammans startade de "Kläder från mormors tid" en bobbyverksamhet där de åker runt till olika föreningar och visar upp sina kläder och berättar historierna kring dem.
För deras engagemang fick de tillsammans Hörbys kulturpris. Anledningen att de fick priset var att de lät andra människor ta del av samlingen.
– Ja, samla på grejor kan kanske vem som helst göra, men de tyckte väl att det var kul att vi visar upp våra saker. Vi mannekängar och berättar om klädesplagen och ibland är det någon som underhåller med musik. Några gånger har vi haft hjälp av några spelmän som har spelat musik ifrån samma årtal som kläderna är från.
– Det är så kul med gamla kläder det är så mycket kärlek bakom varje plagg. Förr i tiden så skulle allt tas till vara på. Själv tycker jag att genom att samla på kläderna och visa upp dem är ett bra sätt att ta vara på en del av vår kultur. Det är roligt att vintage och second hand kläder har fått ett sådant uppsving, det är roligt att ta tillvara och man gör samtidigt något positivt för miljön.
KLÄDINTRESSE. Anita Larssons intresse för kläder gjorde att hon startade ett eget klädmuseum. Foto: Tina Nilsson
|
Tina Nilsson
| PERSONLIGT | Namn: Anita Larsson
Ålder: 67 år
Familj: Man och mamma och rottweilern Tess
Dit åker jag helst: Haväng på Österlen
Tre saker som jag tycker är viktigt: Familj, vänner och natur.
Då blir jag glad: Blir glad av så mycket av näktergalens sång till exempel.
Detta skulle jag aldrig göra: Dyka.
Då blir jag arg: Avundsjuka.
Musik som inspirerar mig: Irländsk musik och spelmansmusik.
Bästa bok: Läser mest fakta böcker.
Bästa film: Så som i himmelen, jag sjunger själv i kör.
Favorit mat: Jag äter det mesta med god aptit, svensk husmanskost är bland favoriterna.
Bästa personliga egenskap: Jag har stort tålamod.
Sämsta personliga egenskap: Kan vara lite slarvig.
En känd personlighet som jag påminner om: Författaren Tasha Tudors som skriver om blommor. Hon gillar också att klä sig i gamla kläder. |
|
Publicerad: 09. februari 2010 00:18
|
|
|
|
 loading...
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 Woody
|
|
Läs hela artikeln
Läs hela artikeln
