Fredrik Daveby, vd, Motormännens Riksförbund. Foto: Pressbild
Fredrik Daveby, vd, Motormännens Riksförbund. Foto: Pressbild
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Gästkrönika: ”Slopa momsen på elbilar och batterier till dessa.”

Fredrik Daveby
vd, Motormännens Riksförbund
Carl Zeidlitz
trafiksäkerhetsansvarig, Motormännens Riksförbund

Transportstyrelsens förslag till miljözoner för personbilar och lätta lastbilar kommer att drabba hundratusentals hushåll i landets städer mycket hårt när deras bilar med kort varsel förbjuds inom stora områden. Trots det mycket viktiga målet, att sänka halterna av hälsofarliga avgaser, partiklar och buller i gatumiljöer, bör varje informerad läsare av förslaget nu rimligen känna sig djupt bekymrad över konsekvenserna. Visst kommer avgashalterna att sjunka utmed vissa gator, men inte i mycket högre takt än de ändå hade gjort när fordonsflottan förnyas naturligt. Enligt utredningens egna slutsatser ger den föreslagna miljözonen i Stockholm minimal effekt efter år 2025.

 Kostnaderna för de påtvingade bilbytena beräknas enligt Transportstyrelsens egen fallstudie till ofattbara 9,4 miljarder kronor endast i Stockholmsområdet, eller i genomsnitt 130?000 kronor per drabbat hushåll. De samhällsekonomiska vinsterna i form av bättre luft och mindre buller, och därmed mindre stress, ohälsa och vård, räknas hem till cirka 333 miljoner kronor på tio år.

Konsekvenserna för företag, till exempel hantverkare, åkerier, handel och restauranger, har inte beräknats. Utredaren konstaterar endast att det kan bli mycket kostsamma följder för företagen. Hur många tiotals miljarder kronor belastar företagen? Inte utrett. Hur påverkas priserna på varor och tjänster? Inte utrett. Hur påverkas samhällsekonomin? Inte utrett. I inget annat sammanhang skulle någon acceptera att lägga ut tiotals miljarder kronor samtidigt som belopp på några hundra miljoner kronor väntas tillbaka. En liknande kapitalförstörelse är svår att hitta i svensk historia.

Transportstyrelsen har inte heller tagit hänsyn till klimatutmaningen i sitt förslag till miljözoner, trots de senaste årens fokus på minskade koldioxidutsläpp från vägtransporterna. När nu saker börjar hända på personbilssidan och konsumenterna, påhejade av politiker och det svenska fordonsskattesystemet, väljer snåla dieselbilar som dessutom kan tankas med förnyelsebar, svenskproducerad biodiesel, vänder Transportstyrelsen på klacken och ändrar förutsättningarna med endast något års varsel. 

Miljözonsförslaget utgör ett tydligt steg tillbaka på den väg mot en fossiloberoende fordonsflotta som den svenska transportsektorn har slagit in på. Det kan knappast kallas för en hållbar förvaltning av samhällets gemensamma resurser. De enda som rimligen kan glädjas inombords är bilindustrin, som inte lyckats få ned utsläppsnivåerna vid verklig körning i den takt de själva lovat. Priset för misslyckandet får konsumenterna nu betala, om hushållen tvingas byta ut ibland till och med nästan nya bilar efter myndighetsbeslut.

Så, vad ska vi göra? Självklart måste de gränsvärden för luftföroreningar som vi gemensamt kommit överens om inom EU respekteras. Svenska städer kan inte fortsätta att överskrida EU:s luftkvalitetsnormer. Det hotar inte bara människors hälsa utan riskerar också att utsätta Sverige för mycket kostsamma böter (i och för sig betydligt lägre än de summor som drabbar hushållen i form av påtvingat nybilsköp om miljö­zonerna införs). Men det är numera i få svenska städer som gränsvärdena överskrids och i de städerna endast ett mindre antal gator eller områden. Bakgrundsvärdena är också höga. Stora delar av föroreningarna kommer alltså från andra utsläpps­källor, som kolkraftverk i Polen, vedeldning eller sandning och byggarbetsplatser.

I väntan på den renare fordonsflotta som kommer, och som kan påskyndas om rätt stödåtgärder sätts in, behövs hela registret av fordon som kan drivas med förnyelsebara och hållbart producerade drivmedel. Dit hör dieselbilarna, etanolbilarna, biogasbilarna och el- och laddhybridbilarna. De akuta luftmiljöproblemen kan begränsas med tillfälliga förbud mot dieselfordonen som inte lever upp till viss miljöklass på de gator och under de tidpunkter som fastställda gränsvärden riskerar att överskridas. På så sätt adresseras problem i tid och rum där de är aktuella, samtidigt som hushåll och företag i regionerna ges möjlighet att förnya sina fordon i den takt som är praktiskt möjligt samt klimatmässigt och ekonomiskt minst påfrestande.

Jämförelser görs ofta med Norge. Oslo stad förbjöd dieselbilar under en dag i mitten av januari 2017. Det var ett tillfälligt förbud för en drabbad zon, men det skickade tydliga signaler. I Norge har dock stimulanser till elbilar gett en helt annan marknadsintroduktion av dessa. Ungefär 30 procent av nybilsförsäljningen i Norge utgörs av laddbara bilar. I Sverige är samma siffra några enstaka procent.

Om den svenska regeringen kunde tänka sig att hjälpa i stället för att stjälpa, skulle vi ha en betydligt bättre utveckling. Det finns en mängd verktyg att ta till för det kreativa statsråd som menar allvar med en fordonsflotta fri från fossila drivmedel och med kraftigt sänkta utsläpp av andra föroreningar: slopa eller sänk trängselskatten för renare fordon, slopa momsen på elbilar och batterier till dessa, öppna upp för fri parkering för nollutsläppsbilar, ställ krav på tillverkarna att använda den senaste reningstekniken, garantera långsiktiga skattelättnader för svensk hållbar biodrivmedelsproduktion. Och var, Stockholms stad, är laddstolparna? Ska invånarna byta upp sig till laddbara bilar måste laddstolparna vara på plats. En fyra–fem uttag vid varje lyktstolpe måste upp, men kommunerna lägger inte många strån i kors för att få fart på utbyggnaden.

Vem som ska betala för dessa satsningar? Det gör redan Sveriges bilister.

Personbilstrafiken är det enda transportslag som betalar sina kostnader och mer än dubbelt därtill, enligt flera studier från statliga VTI. I runda tal 100 miljarder per år tillförs den ­svenska statskassan från personbilstrafiken, samtidigt som kostnaderna såsom underhåll, byggnation, olyckor, utsläpp och buller understiger hälften.

Tyvärr måste vi helt avvisa Transportstyrelsens förslag till miljözoner för lätta fordon. Alla vi som bor och verkar i eller ibland besöker Sveriges städer hade vunnit mycket på att Transportstyrelsen tagit till sig av de få konsekvenser som den egna fall­studien visar och bemödat sig att utreda alla de konsekvenser som lämnats därhän. Ett realistiskt och skäligt förslag, där nyttor står i proportion till kostnader, hade kunnat få acceptans i samhället, särskilt om det kunde understödjas med tydliga stimulanser från samhället för inköp och användning av renare fordon.


Publicerad: 24. maj 2017 11:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Mellanskåne

Startsidan just nu
Politiken
Mest lästa
Ekstra Bladet
Senaste nytt
Ekstra Bladet
Mest lästa