Jonas Andersson och hans lag under tävlingen i Sydafrika.
Jonas Andersson och hans lag under tävlingen i Sydafrika.
Andreas Strand
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Galna sporten: "Det extremaste du kan göra"

"Det är lite galet"


MULTISPORT. Att ta sig 50 mil genom Afrikas vilda natur med hjälp av löpning, cykling, paddling och klättring är extremt bara det. Att dessutom göra det 82 timmar i sträck är rent ut sagt galet.

– Det är det extremaste du kan hålla på med, säger Jonas Andersson lagkapten för Skylotec Adventure Team som nyligen vann en tävling i Sydafrika.

Det finns många fysiskt tuffa sporter och utmaning. Men frågan är om det finns något som kräver mer än adventureracing som Jonas Andersson håller på med. I mitten av maj var Höörbon i Sydafrika för en deltävling i världsserien.

Tävlingen innebar att Jonas och hans tre lagkamrater, i nybildade laget Skylotec Adventure Team, skulle ta sig 500 kilometer genom Afrikas vilda natur. Laget tog sig fram genom löpning, paddling, cykling och repellering, guidade av Jonas som är lagkapten och navigatör. Laget vann tävlingen efter att ha tagit sig i mål på 82 timmar.

– Det är lite galet, det är det helt klart. Det är det extremaste du kan hålla på med. Man får klara sig själv där ute. Man är fyra individer med kompass och karta som är ensamma många timmar. Det är häftigt, säger Jonas Andersson.

Det gäller helt enkelt att ta sig från punkt A till B så fort som möjligt. Vägen väljer man själv men det finns vissa kontroller dit man måste ta sig för att till exempel byta från cykling till paddling.

– Under tävlingen fanns det ett område där man inte fick vara när det var mörkt eftersom där fanns mycket afrikansk buffel, som är väldigt farlig. Då tvingades vi sova där tre timmar. Efter det körde vi 60 timmar med bara 10 till 40 minuters sömn i omgångar.

Hur orkar man?

– Det är framför allt jag som navigerar som bestämmer när vi ska sova. Det räcker oftast med fem till tio minuter. Då lägger man sig bara i vägkanten så blixtrar det till i skallen och man sover.

Hur mår man egentligen när man kommit i mål efter ett sånt här lopp?

– När man går i mål sen så blir det som en befrielse när man får blunda och sluta koncentrerar sig. Jag blir ganska tagen av den lätthetskänslan när jag kommer i mål.

Men det är inte bara pina under de många timmarna. Jonas och hans team hinner också med att ta in upplevelsen.

– Ja, man får såna fantastiska upplevelser. Man får flera veckors upplevelser på extremt kort tid. Och visst kan man njuta även fast att man jobbar hårt. Den kombination av fysiskt hårt arbete och att vara ute i naturen är fantastiskt.

Och i naturen kan man stöta på lite vad som helst. I Sydafrika sprang laget bland annat på den fruktade afrikanska buffeln.

– Sydafrikanerna sa att de här ensamma tjurarna är väldigt lynniga och de har inga naturliga fiender och skyr inget. På natten sprang vi på en som stod bara 15 meter bort. Jag såg bara två lysande ögon. Då stannade vi och skulle blåsa i vårt ljudhorn vi hade för att varna de andra. Men det hade blivit blöt och bara pös. Så vi fick skrika allt vad vi kunde.

För laget som gjorde sin första tävling tillsammans slutade det med succé. Man kom först i mål och kvalificerade sig i och med det till sommarens VM i Wyoming.

– Jag är väldigt stolt. Det känns fantastiskt bra. Först att skapa ett eget lag som vi snackat om länge. Det har typ aldrig hänt att ett nytt lag vinner första tävlingen man är med i. Det är väldigt ovanglit. Det var dessutom bra motstånd.


Publicerad: 01. juni 2017 08:28
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Mellanskåne

Startsidan just nu