Storksyskonparet som var först med att bli märkta i år

Storksyskonparet som var först med att bli märkta i år Foto. Fredrik Magnusson

Storleverans från storken - 99 nya ungar

Idag börjar märkningen av de 5-8 veckor gamla storkarna på Flyinge kungsgård

FLYINGE.

1989 startades storkprojektet, en organisation med mål att bygga upp en ny stam av vilda storken i Skåne. Nu, 30 år senare, har arbetet med att få tillbaka den bevingade bebisleverantören gett resultat. "Vi förväntar oss 99 unga i år, det är mer än det någonsin har varit", säger Petter Albinson som är projektledare för storkprojektet

Av
Linnea Bergqvist

På Flyinge kungsgård är det dags att märka årets kull av storkungar och de två första djuren har precis plockats ner från sina bon.

– Man kan redan se lite orange stänk på näbben, säger Petter och lyfter upp den ena ungens huvud

Ungarnas näbbar och ben har en gråsvart ton när de är små men som med tiden får sin klassiska orangea färg.

Benen är från början korta och ganska tjocka men efter 5-8 veckor så smalnar de av och börjar växa på längden.

Petter lägger tillbaka ungen för att hämta ringmärkningarna. Storkungens lilla huvud falla mjukt ner mot bänken igen och den blir helt still, inte ens när Petter drar fram djurets ben för att fästa märkningen reagerar fågeln.

Projektledare Petter Albinson märker de nya ungarna

Projektledare Petter Albinson märker de nya ungarna Foto. Fredrik Magnusson

– Storkungar spelar döda när deras föräldrar är borta som ett sätt att skydda sig vilket är vad den här gör just nu. Det underlättar enorm när jag ska plocka ner de och lägga upp de i boet, säger Petter och skrattar

Djuren som han har plockat ner ska märkas men även vägas och mätas.

På plats att utföra det är Per-Erik Larsson som har arbetat med storkar sedan 1978 och är en av grundarna till projektet.

Han håller i en av de nykläckta ungarna som redan är märkt och överlämnad till honom.

– Vi mäter och väger de för att se hur välmående djuren är, säger han med han tar fram en tumstock och håller jämte en av djurets näbb.

Organisationen startade för 30 år sedan och har haft en extremt positiv utveckling för de skånska storkarnas population.

– Vi har 77 häckande par just nu vilket är fantastiskt. För att jämföra så fanns där endast 34 häckande par första gången man räknade storkarna i Skåne år 1917. Sen får man inte glömma att djuret har varit helt utdött i Sverige mellan då och nu, säger Petter

Ungarna som ligger framför honom är i olika storlekar. Den mindre har ett tjockare täcke fjun kvar under sina fjädrar och en kortare näbb och ben.

– Storkar lägger ett ägg varannan dag. Det betyder att det första ägget blir ruvat många fler dagar före det sista vilket betyder att ungarna också kläcks vid olika tidpunkter. Men ibland, som i det här fallet, så har ett av det första ägget kläcks och något av de sista, säger Petter

Storkungarna väntar in sina föräldrar

Storkungarna väntar in sina föräldrar Foto. Fredrik Magnusson

Det finns en chans att några av ungarna inte överlever. Kyla är ett vanligt problem men även risken att svälter ihjäl är stor, speciellt om det är torrt och dåligt med föda.

– Föräldrarna dumpar av en hög med mat i boende och sen är det upp till syskonen att dela. De större brukar ta för sig mer vilket leder till att de mindre kan halka efter, säger Petter

Han tar fram en tång och klämmer försiktigt fast ringmärkningen kring storkungens ben. En är silvrig och den andra orange med en unik siffer- och bokstavskombination.

– Storkar kan leva upp till 20 år så det finns en chans att den orange faller av som är i plast. Det är därför vi sätter på metallringen också, så vi håller koll på vilka storkar som lever, säger Petter

Publicerad 21 June 2019 06:00