Anisette Westberg är fånge i sjuksängen sin i mammas vardagsrum. Hon kan inte ens ta sig till toaletten själv.

Anisette Westberg är fånge i sjuksängen sin i mammas vardagsrum. Hon kan inte ens ta sig till toaletten själv. Foto: Anja Degerholm

Anisette kan inte gå på toa själv – nekas plats på korttidsboende

"Tvingas hålla mig i tolv timmar"

HÖÖR.

I somras blev Anisette Westberg, 28 år, oförklarligt sjuk vilket gör att hon varken kan gå eller stå. Trots det nekas hon plats på korttidsboende och hänvisas istället till sin mammas vardagsrum där hon får hjälp av hemtjänsten fyra gånger om dagen.

– Jag vågar inte ens dricka vatten eftersom jag inte kan gå på toaletten själv, säger hon.

När Anisette Westberg blev sjuk i somras fick hon tillbringa tre veckor på sjukhus. Trots olika provtagningar och mr-scanning har läkarna inte lyckats reda ut vad som är fel med henne. Nu väntar hon på en remiss från ryggcentrum i Malmö för ytterligare utredning.

– Det känns som om mitt bäcken ska explodera, det är en fruktansvärd smärta, säger hon.

Efter sjukhusvistelsen fick Anisette en jourlägenhet på Åtorp i Höör där hon stannade ytterligare några veckor, men hon fick inte någon hemsjukvård beviljad. Så snart hon blev lite bättre och kunde stå upp en kort stund fick hon flytta hem till sin folkbokföringsadress, hos sin mamma som bor norr om Höör.

Anisette Westberg har jobbat med hästar de senaste tio åren, både i Sverige och utomlands. Därför har hon varit folkbokförd hos sin mamma utanför Höör. Att det skulle tvinga henne att bo hemma hos sin mamma var inget hon hade räknat med.

Hemtjänsten har sedan dess hjälpt henne fyra gånger per dag. För ett par veckor sedan blev hon sämre igen och fick läggas in akut på sjukhus. Efter den senaste sjukhusvistelsen är hon helt sängliggande och behöver hjälp med allt praktiskt. Hon kan varken stå eller gå själv.

– Jag begärde plats på ett korttidsboende tills jag kan gå igen, men kommunen sade tvärnej. De motiverar det med att jag inte behöver tillsyn dygnet runt, trots att jag inte kommer upp ur sängen själv.

Anisette försöker fördriva dagarna med att sova, titta på serier och kolla sociala medier.

Anisette försöker fördriva dagarna med att sova, titta på serier och kolla sociala medier. "Jag hoppas såklart att jag ska bli frisk, men fram tills dess hoppas jag att jag får det stöd jag behöver".

Så Anisette är numera sängliggande i sin mammas vardagsrum eftersom hon inte kommer upp till sovrummet på ovanvåningen.

– Jag vågar inte äta eller dricka för mycket eftersom jag inte tar mig till toaletten själv. Hemtjänsten kommer sista gången för dagen vid åttatiden på kvällen. Efter det måste jag hålla mig i minst tolv timmar till nästa morgon.

För att ta sig till toaletten behöver hon hjälp av två personer och ett gåbord att stötta sig mot.

– Dörren är dessutom för liten, så jag kommer inte igenom utan att trycka mig förbi vilket gör att jag får ännu mer ont i kroppen. Efteråt är kroppen helt slut och jag ligger bara och hyperventilerar av smärta.

Jag vågar inte äta eller dricka för mycket eftersom jag inte tar mig till toaletten själv

Hon kan inte heller laga mat själv. Hennes mamma har ställt upp och handlat åt henne och hjälpt till med annat praktiskt.

– Mamma är guld värd, men ingen tar hänsyn till hur hon har det. Hon jobbar men måste ändå ta hand om mig och vara konstant orolig för hur jag har det.

– Hemtjänstpersonalen är helt fantastisk, så det handlar inte om det. De gör så gott de kan, men det blir en väldigt påfrestande miljö för dem att jobba i när jag bor här. Det funkar inte.

Anisette känner sig som fånge i sin egen säng. Hon har rätt att duscha en gång i veckan, då måste hon ta sjuktransport till Orupssjukhuset där hon kan duschas liggande.

– Man känner sig inte direkt som en människa när man bara får duscha en gång i veckan. Kommunen pratar mycket om integritet, men var är min integritet när jag tvingas bo så här?

Socialchefen Ewa Näslund säger att det alltid görs en kartläggning av en persons behov i samband med utskrivningen från sjukhuset, gällande till exempel hjälpmedel, mediciner och praktiskt stöd. Kommunen har ansvaret för att bedöma om de behov personen har kan tillgodoses i det egna hemmet.

– I normalfallet kan de grundläggande behoven tillgodoses i hemmet, med stöd. Handlar det om särskilda rehab-insatser under en kortare period kan det bli aktuellt med en plats på ett korttidsboende, med målet att därefter flytta hem, säger Ewa Näslund.

Om man inte kan gå på toaletten eller sköta sin personliga hygien, är det rimlig att fortfarande bo kvar i hemmet?

– Har man så stora problem så har man rätt att få det stöd man behöver, oavsett om man bor i hemmet eller på ett korttidsboende. Det görs alltid en bedömning utifrån det enskilda fallet, säger Ewa Näslund.

Publicerad 02 November 2018 06:00