Tiden på vandrarhemmet har varit en mardröm för Jeanette, hon beskriver det som misär.

Tiden på vandrarhemmet har varit en mardröm för Jeanette, hon beskriver det som misär. Foto: Anja Degerholm

Jeanette tvingas bo i misär – får ingen hjälp av kommunen

"Jag har tappat allt och vet inte vad jag ska ta mig till"

HÖÖR.

Genom socialtjänsten i Höör har Jeanette efter en separation fått rum på ett vandrarhem. Där lever hon i misär utan möjlighet att varken tvätta eller laga mat. Efter att hon utsatts för upprepade inbrott har hon flera gånger vädjat till kommunen om annat boende, men utan resultat.

– Nu orkar jag inte mer, säger hon.

Det var efter en separation våras som Jeanette Möller stod utan hem. Via socialtjänsten i Höör fick hon plats på Frostavallens vandrarhem. Sedan dess har hennes liv förvandlats till en mardröm med bland annat upprepade inbrott.

Det som är kvar i rummet efter inbrottet. Jeanette har nu sagt upp rummet eftersom hon inte vågar bo kvar.

Det som är kvar i rummet efter inbrottet. Jeanette har nu sagt upp rummet eftersom hon inte vågar bo kvar.

Det senaste inbrottet skedde för en månad sedan och efter det har Jeanette bara besökt Frostavallen för att hämta sin post. Rummet är från den 1 november uppsagt och numera bor hon hos vänner och bekanta, några dagar åt gången, för att slippa sova ute.

– De stal allt jag hade. Kläder, smink, påslakan, täcke och till och med papperskorgen. Jag har bara de kläderna jag har på mig kvar, säger hon uppgivet.

Efter det senaste inbrottet som skedde i september har Jeanette inte vågat bo på vandrarhemmet. Istället har hon flyttat runt hos vänner.

Efter det senaste inbrottet som skedde i september har Jeanette inte vågat bo på vandrarhemmet. Istället har hon flyttat runt hos vänner.

Tillvaron på det gamla vandrarhemmet beskriver Jeanette som en misär. Hon visar runt i lokalerna. I korridoren ligger skräp och sopor, flera av dörrarna är inslagna. Duscharna är smutsiga och mögliga, handtagen är trasiga.

I köket står det några vinglas med mögel i, för övrigt finns det inte mycket att varken laga mat med eller äta på. Överallt finns det möss, berättar Jeanette som tvingats äta konserver på sitt rum.

Tv:n och ett vardagsrumsbord i allrummet stals vid ett annat inbrott. Tvättmaskinen har blivit stulen två gånger och efter den andra stölden sattes inte någon ny in. Jeanette fick uppmaningen att tvätta för hand i vasken istället. Ena längan av huset har ingen värme, istället har hyresgästerna fått en liten värmefläkt.

I köket finns det knappt något att laga mat med eller äta på. Jeanette har därför ätit konserver på sitt rum.

I köket finns det knappt något att laga mat med eller äta på. Jeanette har därför ätit konserver på sitt rum.

Jeanette har varit ensam kvinna på boendet, något hon fått känna av.

– Jag blev aldrig lämnad i fred och det var sexuella anspelningar hela tiden. Män som knackade på min dörr och tyckte att jag skulle komma och lägga mig i deras säng. Det känns väldigt otryggt.

Jeanette lider bland annat av posttraumatiskt stressyndrom, depression och social fobi.

– Jag förlorade min son i en bilolycka 2013. Efter det är det här det värsta jag har varit med om. Jag är helt slut mentalt.

Brotten har anmälts till polisen, som lagt ner dem i brist på bevis. Polisen har varit på besök vid flera tillfällen. En granne berättar att en man på boendet körde in i väggen med sin bil vid ett tillfälle och hotade besökare vid ett annat.

– Det har bara blivit värre och värre och ingen gör någonting. Från kommunen får jag bara höra att det inte finns något annat alternativ. Jag måste söka bostad själv, men det är svårt eftersom jag både är sjukskriven och har skulder sedan tidigare. Jag har tappat allt och vet inte vad jag ska ta mig till.

– Jag har tre döttrar och två barnbarn. Hade det inte varit för mina barn så hade jag inte levt idag. Något måste hända, inte bara för min egen skull utan för andra som är i samma situation. Var är medmänskligheten, säger Jeanette Möller.

Socialchefen Ewa Näslund vill inte kommentera det enskilda fallet, men säger att det händer att kommunen erbjuder plats på vandrarhem i akuta situationer där personer behöver tak över huvudet.

– Det är en akut och tillfällig lösning, och det är helt valfritt om man vill ta det erbjudandet. Sedan är det upp till personen att söka bostad, naturligtvis med stöd från socialtjänsten om det behövs. Men kommunen har inga lägenheter som står och väntar, vi är ingen bostadsförmedling, säger hon.

Eftersom det inte handlar om en placering utan om en frivillig överenskommelse kan kommunen inte ställa några krav på bostadens standard, säger Ewa Näslund.

– Bor man på ett vandrarhem städar man efter sig och är det något i fastigheten som inte fungerar får man kontakta fastighetsskötaren. Kommunens möjligheter att ordna med boende är begränsad, vi får förhålla oss till det som finns.

Publicerad 28 October 2018 04:00