"Man blir lugn av att umgås med dem"

Jeanett Magnusson tror på en framtid med vårdalpackor

FOGDARP.

Vårdhundar har nog många hört talas om, men vårdalpackor? Jeanett Magnusson hoppas att hennes lilla alpackaflock i Fogdarp om några år ska kunna användas i terapeutiska syften.

Av
Anja Degerholm

– Man blir väldigt lugn av att umgås med alpackor. Jag känner själv hur axlarna sänker sig och blodtrycket sjunker när jag kommer in till dem, säger Jeanett Magnusson.

Alpackan är ett kameldjur som ursprungligen är hemmahörande i bergskedjan Anderna i Sydamerika. Den avlas huvudsakligen för sin fina ull, men används även som betesdjur och som sällskap vid vandringar.

Med hantverk som största fritidsintresse drömde Jeanett Magnusson i många år om att skaffa får. När ena dottern föreslog att de skulle vara med på en alpackavandring blev det istället ett annat ulligt djur som blev drömmen.

– Vi blev helt förälskade. Eftersom alpackor lever i 20–25 år så frågade jag mina döttrar om de ville ta över när jag inte orkar längre. Om ni vill, så satsar vi, sade jag.

Så blev det och tillsammans gick de en utbildning hos Österlen Alpacka, där de också köpte sina första djur.

– Det är flockdjur, så man måste ha minst tre stycken. Vi tänkte skaffa tre men kom hem med fyra, och sedan dess har det tillkommit några, säger Jeanett och skrattar.

Nu har de nio ston och ett fjolårsföl, en hingst som är utlånad till en fölflock så han har fått lekkamrater.

–Tanterna här blev lite trötta på hans tonårsodräglighet, nu har han andra som han kan leka och busa med.

Alpackan är ett flockdjur och man måste ha minst tre djur tillsammans.

Alpackan är ett flockdjur och man måste ha minst tre djur tillsammans. Foto: Anja Degerholm

En alpacka kostar cirka 8 000–70 000 kronor, beroende på bland annat ullkvalitet och stamtavla. Det är överlag ett lättskött djur.

– Jag brukar säga att de beter sig som katter, det är hela tiden på deras villkor. Vissa dagar går det att gulla och kela med dem, andra dagar glor de bara på en och undrar vad man gör där.

– Om man behandlar dem lugnt och värdigt så är de väldigt behagliga att ha och göra med.

Alpackorna klipps en gång om året, i maj månad. Det finns två typer av ull: huacaya som är riktigt varm, och suri som är mer silkesliknande och sval. Ullen kan bland annat spinnas till garn eller tovas, precis som vanlig fårull.

Jeanett skaffade sina första alpackor för två år sedan. Från början var ullen det primära, men efterhand har andra tankar dykt upp. Avel är en av planerna och fem av stona är dräktiga och beräknas få föl någon gång i sommar.

Vandringar med alpackorna är en annan plan – liksom att använda djuren i terapeutiskt syfte.

– I England, USA och Australien används alpackor som vårddjur, till exempel för personer som har stressrelaterade sjukdomar, depressioner, ADHD eller autism. Tanken är att någon annan ska sköta den terapeutiska biten och att jag ska tillhandahålla djuren, berättar Jeanett.

"Jag brukar säga att de beter sig som katter, det är hela tiden på deras villkor"

Att ha alpackor innebär en del byråkratiskt huvudbry. De räknas varken som lantbruksdjur eller sällskapsdjur, därför finns det inga regler exempelvis för hur stort stall de måste ha.

– När vi byggde stall beräknade vi det utifrån måtten som krävs för de största hästarna.

Jeanette har vid några tillfällen haft öppet hus på gården för att vänja alpackorna vid främmande människor.

– Har man besök fler än sju gånger räknas man som djurpark, så frågan är om vi ska ansöka om att bli djurpark. Det är många frågetecken när det gäller alpackor eftersom de är ganska nya i Sverige.

Alpackaullen kan användas till mycket. Jeanett Magnusson gör bland annat tovade västar av ullen.

Alpackaullen kan användas till mycket. Jeanett Magnusson gör bland annat tovade västar av ullen. Foto: Anja Degerholm

Spottar inte

Alpackan har tre magar och idisslar precis som kor. Huvudsaklig föda är hösilage och specialfoder i form av pellets.

De trivs i det svenska klimatet, men behöver tillskott av A-, D- och E-vitamin.

Många tror att alpackan spottar, det gör den inte. Däremot kan den, om den blir uppretad, spotta upp magsyra som luktar riktigt illa.

Ett alpackasto är dräktigt i 330–365 dagar.

De gör sina behov på samma plats, såväl i stallet som ute i hagen. Det är inte ovanligt att se att alpackorna helt enkelt ställer sig i toakön och väntar på sin tur.

Alpackor har bara tänder i underkäken och istället en hård tuggplatta i överkäken.

Publicerad 14 March 2018 06:00

Lokaltidningen Mellanskånes nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag