Hedras för insatser inom damhandbollen

Ingrid Jönsson en riktig eldsjäl i Eslövs IK/Team Eslöv

ESLÖV.

För 57 år sedan var Ingrid Jönsson med och startade det första damlaget i handboll i Eslöv. Den 15 februari får hon ta emot kommunens hederspris för sina "ovärderliga insatser för damhandbollen" i samband med den årliga prisgalan.

Av
Anja Degerholm

– Det har varit roligt i alla år, både att spela själv och träna töserna. Att få det här priset är lite som grädden på moset, säger Ingrid Jönsson om utmärkelsen.

Hennes handbollskarriär började med spel i Korpen. Laget mötte vid ett tillfälle Göta-Helsingborg och vann, trots att motståndaren spelade handboll "på riktigt" i seriespel. Ingrid och kompisen Karin, som vuxit upp i Bosarp tillsammans, blev drivande i att starta ett damlag inom Eslövs IK.

– De ordnade ett extra styrelsemöte på läktaren i samband med en fotbollsmatch då alla ändå var där, och sa "låt töserna spela, det blir nog inte så långvarigt", minns Ingrid.

Matcherna spelades i Ekenäs gymnastiksal, med dispens eftersom den var för liten. Första året vann laget Skåneserien division två och fick flytta upp i division ett-serien för Södra Sverige. I ettan blev det en andraplats.

– Vi var rätt så bra helt enkelt, hade bra energi, säger Ingrid.

Ett par år senare, 1964, blev det slutspel, men stopp i semifinalen mot Göteborg.

Vid det här laget fanns det även ett B-lag och ett juniorlag samt arrangerades skolhandbollsturneringar. Två av klubbens spelare, Rose-Marie Andersson och Lena Johannesson, blev 1966 uttagna till juniorlandslaget. Några år senare bildades även en särskild ungdomssektion i klubben. Och när Norrevångshallen byggdes 1969 fick klubben äntligen tillgång till en fullstor handbollshall.

När Eslövs IK gick upp i damallsvenskan, som nu blivit en serie för hela landet, blev det retur direkt ner till division två.

– Det blev en skral poängskörd, noll poäng, säger Ingrid med ett skratt.

Ingrid spelade själv "rent för länge", först i A-laget sedan i B-laget och veteranlaget. Parallellt var hon även tränare för flera flicklag, bland annat för F66-laget där dottern Annika spelade.

– När det var som mest var jag tränare för två flicklag, spelade i B-laget och var alltiallo för A-laget.

– Det handlade mycket om gemenskapen. När min man gick bort hastigt 1986 var jag glad att jag hade handbollen.

Till vardags jobbade Ingrid bland annat som kontorist på kommunens fastighetskontor, men det mesta av fritiden ägnades åt handbollen. Barnen Annika och Ola fick följa med på både träningar och matcher.

– De har vuxit upp med handbollen och det tror jag inte de har haft något ont av. Norrevångshallen blev som ett andra hem, så jag fällde en tår när den brann ner.

Bara fram tills för några år sedan hjälpte Ingrid till på kansliet med att boka in matcher. Numera är hon pensionär på heltid, men ser gärna klubbens matcher i såväl motgång som framgång. Sonen Ola är ordförande i Eslövs IK och dottern Annika är sekreterare. Två av barnbarnen har dessutom ärvt handbollsintresset och spelar i H65 respektive IK Lågan.

Under årens lopp har det blivit resor till turneringar både i utlandet och i Sverige, bland annat ett kontinuerligt utbyte med klubbar i danska Flöng och Köpenhamn. Resor som lämnat många fina minnen.

– Vi har spelat skol-VM i Danmark, åkt till Paris med F66-laget och deltagit i bland annat Sweden Open, Bohus Cup och Lundaspelen.

– För egen del har jag alltid tyckt att det har varit roligt att tävla, det har funnits en liten tävlingsjävel i mig. Handbollen har varit mitt liv, säger Ingrid Jönsson.

Pristagare

Idrottspris: Frisksportklubben FK Tor.

Jämställdhetspris: Tjejjouren Eslöv.

Ungdomsledarpriset: Martin Nihlén (Eslövs IK).

Idrottsstipendium: Truls Möregårdh.

Kulturstipendium: Elin Brandin.

Kulturpris: Maud Cederlöw (Mamma Måd).

Årets eldsjäl: Kristina Warming samt Liban Abdi Karam.

Ungdomspris: Johan Hatje.

Publicerad 16 January 2018 00:00

Lokaltidningen Mellanskånes nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag