Nonchalerade cancern – uppmanar andra söka i tid

”Hur väl man klarar sig beror helt på när sjukdomen upptäcks”

HÖÖR. Plötsligt var den bara där, knutan i det högra bröstet. Jenny upptäckte den själv, men slog oron ifrån sig – under lång tid. Alldeles för lång.  

– Jag trodde inte i min vildaste fantasi att det kunde var cancer, berättar hon.

I dag är 40-åriga Jenny Fogelberg fri från cancer – mot alla odds, med tanke på hur länge hon väntade med att söka hjälp.

– Hur väl man klarar sig beror helt på i vilket skede cancern upptäcks. Misstänker man något ska man söka omedelbart, säger hon i dag.

Trots det var det först efter ett halvår av påtryckningar från vänner och familj som hon själv tog sig iväg till läkare.

Där konstaterades en ovanligt aggressiv form av bröstcancer och en rad jobbiga undersökningar inleddes.

– Det var chockartat att få beskedet, men det kom aldrig för mig att jag skulle kunna dö, berättar hon

Jenny fick beskedet första oktober 2014, på självaste bröstcancerdagen. Då hade de aggressiva cancercellerna redan spridit sig och bildat två tumörer i hennes högra bröst.

Tumörerna var snabbväxande, vilket först gjorde det omöjligt att operera. Istället sattes Jenny direkt på cytostatika som skulle minska tumörerna och hejda cancerns framfart.

– Jag fick cellgifter var tredje vecka i ett halvår. Först därefter kunde de operera bort brösten.

Trots att cancern bara fanns i det ena bröstet valde man att ta bort båda för att minska återfallsrisken.

När Jenny fick cancerbeskedet hade hon precis skiljt sig från sin man.

– Det var fruktansvärt att vara själv på nätterna, men samtidigt har jag blivit stärkt av att gå igenom det här ensam.

Istället för en man blev det Jennys tre söner, mamma och syster som fick ta stor plats i hennes liv. Tillsammans med många nära vänner var de inte sena att sluta upp när Jenny som mest behövde det.

– Tillsammans gjorde vi något kul av allt det jobbiga, säger hon och berättar hur de som exempel anordnade en avskedsfest till bopparna.

– Vi hade även en rakningsceremoni där mina vänner lagade mat till mig medan mina söner rakade mitt huvud, berättar hon.

På Jennys blogg ”Mitt brösts röst” har man under hela sjukdomstiden fått följa Jennys vardag i stort och smått.

– Bloggen blev min terapi. När man insjuknar i cancer är det viktigt att hitta något meningsfullt att göra. För mig blev det att skriva.

Överlag är det inte det negativa och ångestfyllda som Jenny lyfter fram när hon pratar om sjukdomstiden.

– Ska man bli sjuk i någonting så är det bröstcancer. Det är ett så oerhört väletablerat maskineri som drar igång runt en. Som en familj som sluter sig och bara finns där. Det är vansinnigt fin vård man erbjuds, säger hon.

Sedan två år är Jenny helt fri från cancer. Hennes bröst är borttagna och ersatta med silikon och hon jobbar åter heltid. Men vägen tillbaka har varit lång och än i dag känner hon sig inte riktigt som hon gjorde innan cancern.  

– Jag har blivit ängslig och nervös, inte alls lika tuff som tidigare. Men framförallt lever jag fortfarande i sviterna av cytostatikan. Jag måste fortfarande sova mitt på dagen och jag har alltid ont någonstans. Att det skulle ta så lång tid att komma tillbaka var jag inte alls beredd på.

I dag är Jenny noga med att njuta av varenda dag. När hon friskförklarades bjöd hon därför in alla som hjälpt henne på resan till fest. Totalt samlades 130 personer på Fogdaröds Loge i Höör för att fira livet. Foto: Privat

I dag är Jenny noga med att njuta av varenda dag. När hon friskförklarades bjöd hon därför in alla som hjälpt henne på resan till fest. Totalt samlades 130 personer på Fogdaröds Loge i Höör för att fira livet. Foto: Privat

Publicerad 27 December 2017 06:00

Lokaltidningen Mellanskånes nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag